granteln

grantig, mürrisch, schlecht gelaunt sein; motzen, nörgeln, schimpfen (…ohne granteln geht’s bei dir ned, ha?)

1. Pers./Sg.i grantelt[igrànnddld]
2. Pers./Sg.du grantelst[dugrànnddlsd]
3. Pers./Sg.er/sie/es grantelt[eàgrànnddld]
1. Pers./Pl.mia granteln[miàgrànnddln]
2. Pers./Pl.ihr/ös grantelts[iàgrànnddlz/
esgrànnddlz]
3. Pers./Pl.sie granteln[sigrànnddln]