granteln
grantig, mürrisch, schlecht gelaunt sein; motzen, nörgeln, schimpfen (…ohne granteln geht’s bei dir ned, ha?)
1. Pers./Sg. | i grantelt | [igrànnddld] |
2. Pers./Sg. | du grantelst | [dugrànnddlsd] |
3. Pers./Sg. | er/sie/es grantelt | [eàgrànnddld] |
1. Pers./Pl. | mia granteln | [miàgrànnddln] |
2. Pers./Pl. | ihr/ös grantelts | [iàgrànnddlz/ esgrànnddlz] |
3. Pers./Pl. | sie granteln | [sigrànnddln] |